Det har varigt några jobbiga dagar för min familj av en anledning jag vill hålla inom familjen. Och idag var det inte bättre! Det är nog det värsta jag någonsin har varigt med om.
Jag var bara hemma med Andy och Ruben och gjorde inte speciellt mycket. Plötsligt ringde det på dörren och där stod min granne som sa att "kom in och hjälp mig Alexandra för min fru har trillat ihop". Jag fattade inte först men när jag kommer in sitter hon på toaletten och är inte alls kontaktbar. Jag skakar lite på henne och kollar hennes puls vilken jag känner lite smått. Sedan ringer jag 112 och säger vad man ska..Hon ger mig instrutioner hur jag ska göra. Eftersom hon var 84 år gammal så hade hon löständer som jag bad hennes man att ta ut sedan påbörjade jag hjärt och lungräddning. Jag knäckte några revben men det vet jag att det kan hända när man gör HLR på äldre människor. Tillslut kom brandmän och ambulans och satte igång men defibrilator osv medans jag tröstade maken och hämtade hennes ID och medicin till ambulanspersonalen.
Sedan ringde jag hans dotter och dotterdotter och förklarade vad som hände så dom kunde ta sig hit från Helsingborg.
Sedan när dem åkt in och berättat att hon visade lite aktivitet så satte vi oss och pratade lite om hans och deras liv. Så mycket han har varigt med om! Och dem tillsammans, ett underbart par som älskat varandra till slutet så mycket.
Sedan ringde dem från mas och bad att han skulle ta sig in så fort som möjligt så jag ringde dottern som var på väg och sa till henne att jag kör honom in så dem ses där inne.
Sedan lämnade jag av honom där till hans familj.
När dem sedan kom hem så berättade dem att hon tyvärr inte fanns mer. Känndes verkligen fruktansvärt, inte för att jag verkligen kämpat utan för deras skull som förlorat en mamma/mormor/fru.
När dem var över och berättade detta så tackade dem så klart jätte mycket men dem sa också att "han" alltid visste att han kunde ringa på om det var något och det tyckte jag var skönt att höra! Tack!
Så därför så tillängnar jag detta inlägg till dem!

Men jag vill också säga att Jennifer och familjen nu åkt in till BB för att Caspian Äntligen behagar titta ut!
Så i morgon blir det ett välkomms inlägg istället!

Det föds och det dör, så är livet. Några är glada några är ledsna, så kommer det alltid vara. Huvudsaken är att vi har någon eller några att dela både sorg och glädje med. I båda dessa situationer vill man ha folk omkring sig så ta hand om dina nära. Visa att du älskar dem, du vet aldrig när det är sista gången du pratar med dem.
<3